Det är något som jag tror att man får höra från dom som bryr sig om en lite då och då. Ibland är det perioder man hör det oftare än än andra. Sedan det senaste inlägget här har det varit en period man har fått höra det oftare. I vissa lägen orkar men inte säga emot även om man vet om det och kanske till och med låter dom göra det för att det är enklast eller att man kanske till och med har en plan. ”Upprepning är kunskapens moder” sägs det men ibland så upprepas saker så man slutar ta in allt ska ske med måtta. Det är inte bara dricka man ska göra med måtta, det är så många andra saker som måtta behöver vara inblandad i.
I mitt förra inlägg så skrev jag en del om döden. Det är något som jag har fått uppleva mer av sen det inlägget. Det var någon som stod mig nära, biologiskt, men så också så långt ifrån mig man kan komma (nästan), relationsmässigt. Men nu har jag fått vara med och planera begravning, tömning av bostad, försäljning av ägodelar samt kontakt med företag och myndigheter där saker ska avslutas eller lämnas tillbaka. Första reaktionen som man har fått oftast med dom kontakterna är ”beklagar sorgen” i mitt fall så är det inte någon sorg utan snarare ”nu kan jag inte reta mig på att den inte hör av sig för nu har jag en förklaring”. Men något som var viktigt under hela processen är att försöka göra det med respekt och en stor portion ”glimten i ögat”. Det resulterade även att jag fick gräva lite i gamla bekantskaper så som begravningsentreprenör och präst… och även om det var länge sen vi hade med varandra att göra och jag var lite rädd för att dom inte kände mig längre så var det som att 20 år inte hade passerat. Nu är det bara sista administrationen klar och sen kan jag förhoppningsvis gå tillbaka och tänka på detta lika lite som jag har tänkt på innan.
Ett annat ställe som jag känner att jag blir utnyttjad på lite är min arbetsplats men där är det inte någon som säger till mig att jag blir utnyttjad. Där har jag försökt ett tag nu att klura ut hur jag skulle kunna förändra det lite för att kunna jobba med det jag fortfarande är roligt med av med eller underlätta delarna som jag känner mig utnyttjad inom. Bland annat har jag försökt hitta lösningar med att gå ner i arbetstid. Men då jag inte har några barn under en viss ålder, jag har inte alls faktiskt, så har jag inte rätt till det och jobbet säger NEJ. Kul då är ju att när jag informerade dom då om att jag får se över mina alternativ, utan att säga om alternativen var interna eller externa, så blev dom nervösa… Så nu är det upp till mig och se vad jag har för alternativ. Ska jag byta till ett externt alternativ så tror jag inte på att stanna i branschen utan jag tror att jag ska leta upp något och bryta helt, men vad?